Lite modehistoria England 1835
Har just gjort klart översättningen av en bok där handlingen utspelade sig 1835 i London och i en (påhittad) by som hette Knively, i närheten av Derby. Huvudpersonerna är en self made man som äger en textilfabrik, ett väveri, utanför byn och en självständig ung societetsdam som är intresserad av politik och av att förbättra livet för de fattiga.
Som inspiration såg jag tv-serien Belgravia (för tredje gången) som passar precis vad det gäller miljöer, mode, transporter m. m. Serien börjar med en återblick till en bal just innan slaget vid Waterloo, men resten av serien utspelas i London på 1830-talet. En väldigt bra serie. Och jag tyckte även om boken, Belgravia, av Julian Fellowes. Perfekt om man behöver få tips vad det gäller ord och företeelser under 1830-talet.
Det hände mycket under 1800-talet, stora förändringar, och det märks inte minst på modet.
I början av 1800-talet, Regency-perioden och Jane Austens tid, var klänningarna avskurna under bysten och herrarna tycktes ständigt gå omkring i ridstövlar. Men sedan hände det saker ...
Midjan började flyttas nedåt igen, till sin rätta plats, och herrarna började använda långbyxor, bland annat. När jag ska översätta en bok brukar jag alltid orientera mig historiskt i den period som boken handlar om. Jag förenar både nytta och nöje eftersom jag är så intresserad av historia. Och museum och utställningar. Och modehistoria ...
Här är några bilder från Victoria and Albert museum och deras avdelning för modehistoria.
Som inspiration såg jag tv-serien Belgravia (för tredje gången) som passar precis vad det gäller miljöer, mode, transporter m. m. Serien börjar med en återblick till en bal just innan slaget vid Waterloo, men resten av serien utspelas i London på 1830-talet. En väldigt bra serie. Och jag tyckte även om boken, Belgravia, av Julian Fellowes. Perfekt om man behöver få tips vad det gäller ord och företeelser under 1830-talet.
Det hände mycket under 1800-talet, stora förändringar, och det märks inte minst på modet.
I början av 1800-talet, Regency-perioden och Jane Austens tid, var klänningarna avskurna under bysten och herrarna tycktes ständigt gå omkring i ridstövlar. Men sedan hände det saker ...
Midjan började flyttas nedåt igen, till sin rätta plats, och herrarna började använda långbyxor, bland annat. När jag ska översätta en bok brukar jag alltid orientera mig historiskt i den period som boken handlar om. Jag förenar både nytta och nöje eftersom jag är så intresserad av historia. Och museum och utställningar. Och modehistoria ...
Här är några bilder från Victoria and Albert museum och deras avdelning för modehistoria.
På bilden syns underkläder i bomull, och en "underärm". Man fokuserade på ärmarna ganska mycket, mycket fluff, rynkor och vidd. Till vänser och i mitten är vardagsklänningar, (för de som hade gott ställt).
Här är skylten som stod till vänster i montern på V&A, och där beskrivs plaggen tydligare.
Den lilla modedockan är intressant.
Den brungula mönstrade klänningen till höger har en speciell historia. Den har tillhört en dam som hette Marianne Maurice och skänktes till museet av hennes släktingar som omsorgsfullt hade bevarat klänningen.
Det finns även ett famijeporträtt där hon bär klänningen, och som hänger på väggen bakom.
Jag tog fotona när jag var i London november 2018 på Victoria & Albert Museum, V&A, London.